2015 > 10

Tillhör du dem som kör multitasking grande? Massa saker som sker hela tiden; uppgifter som ska göras, mail som ska öppnas, läsas, ageras på eller inte, telefon som ringer eller plingar, kollegor som vill eller ska ha hjälp och råd, och allt på hemmaplan.. matsäck till utflykt, gympakläder, läxor, mat, träning, handla, städa, tvätta, sociala medier ojojoj... partnern, du, samåka, tvätta bilen, planera semestern eller bara veckan... Jisses så effektiva vi är!
Eller?

Tyvärr inte. Vi kan i verkligheten hålla 7-9 saker i huvudet samtidigt aktivt. Några av dessa platser kommer att vara upptagna med att hålla ordning på uppgiften i sig, som exempelvis vad det är du ska utföra eller vad någon frågade om, vilket i verkligheten ger att du aktivt kan jobba med kanske 1-4 saker effektivt på samma gång. Lägg sedan till att varje gång du blir avbruten eller byter uppgift tappar du i effektivitet. Forskning visar att det tar ca 15-20 min innan du är fullt effektiv igen i den nya uppgiften när du byter eller blir avbruten (som tex att bara snabbt svara på ett mail). Vad som kommer till i ineffektivitet är sedan den tid det tar när du byter tillbaka eller tar dig an en ny uppgift efter avbrottet, vilket också är ca 15-20 minuter. Med tanke på alla bollarna i luften och alla avbrott det innebär - hur effektiv skulle du kunna vara egentligen? Och hur mycket skulle det bespara dig i överarbete och stress att faktiskt göra en sak i taget?

Hjärnfonden publicerade nyligen resultatet av en studie som också stödjer detta. Den visar att vi, när det blir fullt i huvudkontoret,  helt enkelt raderar bort en massa information. Hjärnan tar bort den. Den går helt enkelt inte in. Existerar inte. Noteras inte. Det är stopp. Mycket intressant information tycker jag, i denna tid av överinformation. Vi kommer alltså att tappa massor för att vi försöker för mycket.

Extra intressant är detta för oss och dig som på något sätt kommunicerar ut, presenterar, säljer eller utbildar och undervisar. Vi behöver tänka oss för. Lämna lagom mycket information. Se till att leverera på sådan sätt att vårt undermedvetna tar upp informationen utan att lämna personen i känslan av att inte fatta något. Eller bara återkoppla till oss själva när det vi nå ut med inte går fram: Hur leverar jag detta på ett sätt så att jag når fram? Det är trots allt vårt ansvar om vi vill att andra ska förstå - att se till att vara flexibla och kommunicera på den andras sätt, inte på vårt eget sätt. Utvecklande, utmanande ibland, fullt möjlig och gör så stor skillnad.

Med tanke på all stress vi skapar i våra liv är detta också en viktig aspekt. Hjärnan skiljer ju inte på sammanheng eller vad som är viktigt att komma ihåg, den bara tar bort lite random sådär. VI behöver alltså se till att skapa plats för att minnas det som är viktigt. Vi behöver dra ner på alla bollarna i lufte, göra mer av mindre, fokusera på en sak i taget, oavsett om det tar en stund eller lite till. Fokusera mer på mindre helt enkelt.

Sluta krångla till det och gör det enklare. Punkt.
Och jo, det är full möjligt, oavsett om du tror det eller inte. Bara börja testa. Nu.
En sak i taget.
 

Läs hela inlägget »

Vaddå omge dig med? Som att vi kan välja? Och vad spelar det för roll?

Jo, det spelar roll. Det kan tyckas som om vi bara hamnar i saker, sammanhang och vänskapskretsar. Jag vill påstå att vi väljer. Medvetet eller undermedvetet. Men vi väljer, du och jag. Så det är klart att det spelar roll.

Vissa pratar om 80/20-regeln; Om 80% av en grupp är med så kommer resterande att hänga med de övriga 80. Den majoriteten ”räcker” för att resten liksom ska åka med. Det är svårt att stå emot annat. Och då är det klart att det spelar roll vilka vi väljer omkring oss. Om du kommer ny till en arbetsplats, kanske till och med anställd för att bidra med nytt, men större delen, kanske till om med de som anställt dig, vill egentligen inte förändra, även om det blir till det bättre. ”Man vet vad man har” och i det gamla vana har vi en tro om att vi har kontroll, trygghet och vet vår roll, vilket kan vara fullt tillräckligt för att fortsätta i samma mönster. Även om vi vet att det borde, skulle eller måste bli annorlunda. Sannolikheten att du då som ensam tillkommande kan åstadkomma den där förändringen du anställdes för är minimal. Vi behöver varandras stöd och support.

Och i andra sammanhang då? Vilka har du omkring dig i din familj, i din vänskapskrets, de du väljer att ha närmast dig? Är det människor som stöttar och utmanar dig? Är det människor som håller med? Är det människor som speglar sin egen rädsla i dig och säger att ”Det går inte” och ”Tro inte att du är något” och ”Så kan man inte göra”? Eller har du människor som säger ”Intressant” om dina tankar, drömmar, idéer och frågar vidare, supportar och uppmuntrar? Det gör skillnad.

För ett tag sedan mötte jag en vän, inte någon mig nära egentligen, men vi ses i olika sammanhang. Hen har genomgått en stor förändring och jag gratulerade såklart till detta. Hen säger då, för mig lite oväntat: "Tack för att du stöttade mig, det gjorde skillnad". "Jamen det är väl klart svarar jag, förvånad". "Om inte du och x hade stöttat mig hade jag inte vågat...". 
Det slår mig då hur lätt det är att stötta och hjälpa. Och hur lätt det är att stjälpa, om vi lägger över våra sanningar och våra rädslor på andra. Du och jag kan ju omöjligt veta vad som är bäst för någon annan.

Någon vecka senare var det min tur att bli påmind. Kroppen ballade ur totalt då det var dags att ta tag i ett mentalt lager, skala den där löken som vi alla har att jobba på genom livet. Ett lager till bort och ett steg närmre kärnan i det som är jag. Det är så jag reagerar och känner väl igen.
Då bara fanns de där. Vänner och kollegor som säger "Vi fixar det här, släpp taget nu och ta hand om det du behöver ta hand om".

Så det gjorde jag. Släppte taget, bara var i det som behövdes, stannade upp och tog mig tiden med tillit i att jag har fantastiska människor omkring mig. Och jag är så tacksam för det. De som absolut inte är ja-sägare utan ställer frågor som för mig framåt om de undrar något, som lyfter mig i det jag känner är viktigt i mitt liv. De som säger; Ja, kör! och inte " Men det går inte" eller " Man måste ju.." eller  "Allt kan inte vara kul hela tiden". 
Kan det inte??  Det beror väl på hur jag för min del definierar kul om det är viktigt för mig, och hur jag sköter mig och mitt liv, och inte gör illa andra, i förhållande till mina värderingar av kul? Eller hur?

Inventera din omgivning. Ger den dig energi? Är det kul att gå till jobbet? Blir du glad av att umgås med dina vänner? Hur är det med familjen, finns de där för dig och du för dem? Om inte – det är ok att ändra. Förhållningssätt till dem vi behöver ha nära av en eller annan anledning. Avsluta med dem som är dags att släppa taget om. Om ja – bra val, behåll dem.

Ta dig tid att stanna upp. Reflektera, summera, planera. Hur har du det, egentligen? Och är det sant, verkligen sant, att du har det så? Vill du ha det så? Vill du lägga tid på dem omkring dig eller inte?

Kom ihåg, att stänga en dörr betyder alltid att en annan öppnas. Så stäng med tacksamhet över det du fått eller lärt dig och öppna nytt med förväntan om det som du nu behöver eller mår bättre av, som för dig framåt och bekräftar dig i den tro på livet så som du vill ha det. I respekt för både dig och de andra. Det är vi alla värda. Det är du värd.

Så visst gör det skillnad vilka du har omkring dig. Du blir som du lever.
Led dig i en riktning som du mår bra i. Du leder ditt liv. Ingen annan.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Maria » När tillvaron suger:  ”Kommer ihåg kvinnan som gav mig just detta när djupet öppnade sig en mörk novemb..”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter