Det är rätt härligt med nytt år. Ett avslut. En början. Känslan av att mentalt kunna stänga dörren om det som har varit och ta ut riktningen för ett nytt år.
 
Vi jobbar själva med bokslut. Vi jobbar absolut inte med bokslut också, de där som har med siffror att göra. Men mentala bokslut. Personligt årsbokslut.
Sedan många år har vi båda gjort just Personligt årsbokslut. Det hjälper att ta med erfarenheter och upplevelser som varit viktiga det gångna året. Och ännu viktigare – det hjälper att ta ut riktning och ge fokus på kommande år.
 
Det vi fokuserar på får vi mer av. Så enkelt är det. Vår underbara hjärna gör verkligen sitt bästa för att vara oss behjälpliga. Säger du hitta allt blått i rummet så säger hjärnan JAAA och gör det. Säger du hitta allt rött så säger hjärnan också JAAA.
Testa gärna – välj en färg, kolla ordentligt runt där du är och sedan blunda. Och nu kommer det intressanta – ber du nu hjärnan att, efter att ha fokuserat klart, att minnas det som var grönt (eller en annan färg som du inte fokuserade på när du kollade av rummet) så blir det sällan ett lika rungande ja. Hjärnan har nämligen inte förmågan att hålla för många delar i kontroll samtidigt.
 
Så om du nu noterar att du kan rabbla färre saker, eller kanske inte några alls i den senare färgen, så är det fullt normalt. Vi kan bara hålla ordning ett begränsat antal saker i vårt medvetna. I testet ovan hade du också en uppgift, du läste något, funderade på vad som komma skall, eller kanske vad du har för tid på dig och vad du ska göra senare. Då blir det fort fullt på de 5-9 platser som vi kan hålla ordning på. Ungefär och med individuell variation så klart.
 
Vad har detta med Personligt årsbokslut att göra då? Jo, det du fokuserar på noterar du mer av, får du mer av. Så oavsett om det handlar om att notera färg, problem eller lösningar, är det just det du fokuserar på som du får mer av. Vill du öppna dörrar eller inte? Vill du älta det som var eller komma framåt?
 
Personligt årsbokslut hjälper till att sätta fokus framåt. Ta reda på vad som är viktigt just nu och framåt, så att du kan fokusera på vad du vill ha till skillnad till vad du inte vill ha. Vara och må som du vill. Göra mer av det du vill. Och bara genom att göra detta tar du ut riktningen så att hjärnan vet vad den ska leta efter åt dig, medvetet eller inte.

Självklart kommer det innebära att du behöver göra saker, och gör saker. Det intressanta är att det ändå gör så stor skillnad, att faktiskt bara veta vart du vill och vem du vill vara. För mig har det varit häftigt att checka av listan kommande år - vad har hänt som jag ville skulle hända under året? Det mesta faktiskt, konstigt nog. Varje år. Och det oavsett om det handlar om flummiga mål som tillit, önskemål om ett visst uppdrag, resor, upplevelser, boende... Häftigt är det.

Nu är det nytt år. Jag vet vad jag vill och vart jag ska. Vad vill du ha i ditt?

Gott nytt 2018! Nu kör vi!
 

Läs hela inlägget »

Med anledning av #Metoo-kampanjen vill vi ge vårt perspektiv på detta utifrån ledarskap. Denna text är skriven av Jenny och hennes upplevelser, hennes blogg i sin helhet hittar du här, men vi står båda bakom tankarna kring l #Metoo och ledarskap. Dags att ta det på allvar. Här föjer Jennys text:
  
Vi börjar här
Jag älskar män. Jag har så många otroligt fina sådana i min omgivning, underbara individer, härliga, trygga förebilder. Människor som alla är unika och underbara och får mig att bli en bättre människa. Punkt. 
Jag älskar också att bli berörd. Fysiskt och mentalt. Ofta och mycket. Av den som jag vill ha nära och som ömsesidigt vill ha mig där.
 
När Metoo dök upp i kommentarsfälten tänkte jag inte kommentera. Främsta anledningen är att jag kände inte att gäller mig. Så tänkte jag faktiskt. Först.
 
Jag är ytterst medveten om att det finns skillnader
i manligt och kvinnligt som lön, krav på prestation, kommentarer och dömande för olika handlingar. Till exempel får jag kommentarer kring kropp, utseende, kläder, och till och med att det skulle vara en invit hur jag ser ut. Då pratar vi inte ens lättklätt. Kommentarer som min manliga kollega i samma sammanhang inte får. Aldrig faktiskt. Vi jobbar ihop och är alltså i samma rum och levererar exakt samma saker.
Detta kan jag hantera. Agera eller strunta i. 
 
När jag väljer att reagera och vidare agera på komentarer är det med tanke på andra – Hur skulle en 18-åring reagera på den kommentaren? Vad får det för konsekvenser nästa gång denna person gör så mot någon annan?
Då gör jag något. Annars bemöter jag det där och då så är det överstökat. Klart. Men – likväl kvarstår faktum att situationer uppstår där jag ska hantera detta. Det finns. Och återigen. Detta var INTE anledningen till att jag valde att lägga Me too i kommentarsfältet.
 
I jämförelse med, och här kommer tråkig statistik, många av mina nära och kära som utsatts för "riktiga" övergrepp, fler än jag kan räkna på mina tio fingrar, kände jag att det fortfarande inte gäller mig.
 
Men så satte tankarna igång
Har det hänt mig något? Njee, har det? Jag räknade direkt bort alla tillfällen som jag fått en klapp i baken på krogen. De flesta av dem som tog tillfället i akt med mig, har ett minne av en rejäl örfil, kombinerat med en utskällning som hördes ett par kvarter bort. 
Kommentarer i krogmiljöer räknas också bort. Vi kan räkna bort alla kommentarer överhuvudtaget förresten så gör vi det enklare. Jag räknade också bort alla smekningar/klappar jag fått i servitriskläder. På jobbet alltså. Av gäster. Bort med det också.
 
Sakta dök ändå tillfällen upp i minnet som är väldigt svårt att ta som bagateller. Som är hanterade och borta men likväl fanns. Coola killen på nattklubben som tog mig på brösten framför polarna, jag i arbetskläder.  Mannen på puben i London, där jag jobbade i baren, som bokstavligen hängde in över bardisken för att ta på mig. Han kunde varit min morfar. Blottare vid ett par tillfällen som 15-åring. Samtal sena kvällar till massören med efterfrågan av något helt annat. Eller samtal dagtid också för den delen - "No sex at all?" Och då vet jag att jag är ytterst förskonad jämfört med många av mina kroppsterapeutkollegor. "Bara" en kund som inte uppfört sig ok även på plats i behandlingsrummet, många år sedan. Skämmes. Det finns fler och mer privata tillfällen som är hanterade och borta. Men de finns.

Vad har detta då med ledarskap att göra?
Mina upplevelser i sig är rätt ointressanta, om de inte sätts i perpektivet att detta är mer regel än undantag för de flesta kvinnor. Det gäller såväl bland vänner som i yrkeslivet. Högre chefer som missbrukar sin ställning, företrädelsevis mot yngre kvinnor. Kollegor emellan. Att du förväntas ta en klapp i rumpan, eller kommentarer kring hur du ser ut känns som de mindre delarna, oavsett hur oacceptabelt det är. För det är det.
 
Det handlar inte om att tafsa. Det handlar inte heller om att flörta, att röra vid varandra och beröra varandra. Det handlar om var gränsen går för vad som är ok för mig och vad som är ok för dig. Om att visa respekt. Om att lyssna och mötas.
 
Det handlar i allra högsta grad om ledarskapet
Vårt gemensamma, i olika kulturer; vänskapskretsen, familjen, på jobbet, på företaget. Det handlar också om ditt eget. Ditt personliga ledarskap. Och allas vårt gemensamma ansvar. Det är så vi kan förändra strukturer. Genom att förändra oss själva. Alla. Tillsammans.
 
Dåtiden kan inte ändras. Men vi kan. Var och en av oss. Och det är vad jag är intresserad av. Göra annorlunda. Göra skillnad. Allt börjar och slutar med oss själva. Vi måste alla göra annorlunda.
 
Jag ber dig att göra skillnad
Påtala, tyck och agera. Stå upp för dig själv, stå upp för andra, kvinnor som män. Våga reagera. Våga ställ frågan när du ser någon eller något. Våga säg stopp. Våga prata. Våga säga nej. Våga be om hjälp. Våga hjälpa. Våga ställa krav. Möt och bemöt. Se andra. Prata med varandra.
Gör något. Det är alltid bättre än inget.
 
Världen är ändå en rätt trevlig plats och vi tillsammans kan göra den ännu bättre. Det är vad ledarskap handlar om.

Jenny

Läs hela inlägget »

Du vet när det är den där känslan av Flow, när det bara är. Rullar på. Trillar in det som ska. ”Det känns som att surfa” som en kollega brukar säga, som för den delen aldrig surfat. Uppfattningen om vad surfa innebär som metafor tror jag ändå är solklar för de flesta av oss.
 
Det är nåt konstigt med flow. Helt plötsligt, till synes från ingenstans, kan den vara där. Känslan av att inte fatta direkt vad som gjorde att den infann sig, och just där och då är det inget jag tror någon av oss vill ifrågasätta hur och varför. Det är liksom bara att stanna i det och njuta
 
Det är med flow som med känslan av vacum. I den ena känns det som om du står still, ingenting händer, du har gjort allt som står i din makt för att nå det du vill ha eller vara den du vill vara, och ändå infinner sig inte resultaten.
I flow, när det går bra, känns det som om du inte gör någonting och ändå får precis det du jobbat för, visualiserat, utan att egentligen veta exakt vad som gjorde skillnaden.
 
Kanske är det egentligen samma sak. Känslan av vacum, när det inte händer något, kanske är den period då allt jobbar för dig utan att du är aktiv, den ställtid som behövs för att dina ageranden ska få växa och ge det där resultatet som du vill ha.
Och när det sedan går bra, är det samma – det jobbar för dig tack vare jobbet du gjort innan, så det bara är att casha in.
 
Ibland dyker det upp när man verkligen minst anar det. Som i träning till exempel. När det känns som tyngst, när du bara ska ut en sväng och känslan är så go att du bara fortsätter, och fortsätter…
 
Flow kan vara så mycket. Att ta sig tid att stanna upp, dofta på syrenerna. Skicka ett meddelande till någon som betyder mycket. Att få det där meddelandet som gör din dag, för att du gjort någon annans dag tidigare. Att få en spontan kram. Att det där jobbet trillar in som du lagt ner tid och energi på att få. Att vakna frisk och utan smärta. Att skratta högt så att tårarna rinner. Att gråta för att livet är ganska vackert, ändå. Att stanna upp. Släppa taget. Bara vara även om det innebär göra.

Alla alternativ har en gemensam nämnare. Närvaro.

En definition av flow är denna: 
"Det är ett medvetandetillstånd som inträffar när en individ blir helt uppslukad av en aktivitet och går bortom sin reflekterande självmedvetenhet samtidigt som den får en djup känsla av kontroll". Detsamma som här och nu med andra ord. 
 
Kanske är flow, känslan av att det går bra nu, resultatet av ditt fokus, dina tankar och vilka du väljer att ha omkring dig. Närvaro och avsaknad av att jaga resultat. Här och nu. Lyssna inåt. Känn efter.

Kanske är det så enkelt som att det du fokuserar på för du mer av. Kanske är det ett val.
 
Bäst att välja med noggrannhet i så fall, eller vad tror du?
 

Läs hela inlägget »

Ja det gör ju det allt som oftast. Speciellt där vi behöver växa och utvecklas så tar det ofta emot. Inte av en slump. Helt naturligt.
Vi har alla rädslor. Rädslor i stort och smått, sanningar som vi skapat och som inte helt sällan överhuvudtaget inte stämmer överens med verkligheten, men vi tror att det gör det. Och vi agerar därefter.
 
Jag vet inte hur många gånger jag hört att ”det där går inte” det där kan du inte leva på” det där är konstigt, annorlunda, funkar inte”. Jag har nog slutat räkna. Det lustiga i kråksången är att det funkar visst. Alltihop, varje grej jag tagit mig för som andra haft åsikter om, eller som jag själv inte riktigt vågade tro på men trodde på någonstans ändå, tillräckligt för att börja testa. Men såklart har det varit motstånd. Mest mina egna. När jag börjat lyssna på andras sanningar om vad som är möjligt och inte för mig. När jag börjat tvivla på min egen förmåga, eller tyckt att det tar för lång tid. Eller när det bara känns sådär superläskigt så jag undrat vad jag gett mig in på.

Om du funderar lite, vad är det du inte testat än? Och om det var möjligt, hur skulle det gå till?
 
Detsamma gäller för fysisk träning. Det tar emot. Det gör ont. Det gör det när kroppen är otränad och ska igång. Det gör det när kroppen är tränad och utmanas att bli bättre. Och det gör det när kroppen som är van inte får den fysiska aktivitet den är van vid. Det tar emot. Och du gör det ändå, för att du vet att det är bra för dig. För kroppen; muskler, skelett, leder och organ. För hjärnans utveckling. För att hantera stress bättre och helst inte bli stressad alls. Och för att det är skönt också. För mig oftast efteråt men det är ju olika. Motivation? Njae.. Inte riktigt. Disciplin. Rutiner. Vanor. Måste. Sen blir det behagligt, medgång och framgång. Under tiden - disciplin. Och motstånd.
 
Vi tenderar till att vara rädda för allt som vi tror ska göra lite ont. Väljer hellre den lätta vägen och det må väl vara ok ibland. Gör vi det hela vägen blir genvägen en senväg och vi kommer bara möta motståndet igen. Kanske i en annan form. Kanske i ett annat sammanhang med andra människor men ändå samma upplevelse och känsla att deala med. Kanske i kroppen så vi får träna på att köra på eller backa tillbaka och ha tålamod på vägen för att komma framåt.
 
Motstånd är ok. Rädsla är ok. Det är ett tecken på att vi lär oss nytt, utvecklas och kommer vidare i livet, så länge vi möter och tar tag i det. Även när det tar emot. Även när hela kroppen skriker och tanken tänker hemska konsekvenser. Det är ju trots allt bara tankar.
 
Snart är det nytt år. Vi räknar ner dagarna för 2016 och välkomnar ett nytt oskrivet blad. Vad vill du ha mer av? Vad vill du ha mindre av? Vad vill du göra, vem vill du vara och hur vill du att andra ska tänka om dig när du inte är där?

Nytt år är alltid ett ypperlig tillfälle att starta på nytt med det som verkligen betyder något för dig. Släppa taget. Våga hoppa. Det kommer ta emot. Kanske göra lite ont.
Men det är värt det. Varenda litet steg. För på andra sidan motstånd kommer belöningen garanterat ge dig mer än du kunde ana.

Vad är det dags att ta tag i, nu?

Läs hela inlägget »

Oftast när vi pratar om tro handlar det om en religiös uppfattning, någon eller något vi väljer att följa och lägga vår tillit till. Nu ska vi prata om något helt annat. Tron om orsak och verkan.
 
Du som läser detta har med all säkerhet levt en stund. Min tro om detta är att alla som kan läsa har levt en stund så jag vill påstå att den tron är tämligen välförankrad i fakta. Till motsats om vad tro oftast är. Vad menar du nu, tänker du säkert. Det är helt ok. Jag hade inte en tanke på detta tidigare, tills jag fick upp ögonen för hur jag och du och vi håller på i tanken. Hela tiden. Oftast så fort så att vi inte ens hinner reflektera medvetet men ändå låter det styra. Jodå. Du också.
 
Varför det är relevant att du har levt en stund är att vi har all med oss en massa erfarenheter, upplevelser, känslor, intryck; allt detta samlat i vårt fantastiska undermedvetna via filtrering i hjärnan för att sedan lagras i vårt medvetna och vårt undermedvetna.
 
Det här skapar problem. Eftersom våra filter baseras på tidigare upplevelser, slutsatser vi skapar högst subjektivt och ofta i väldigt tidig ålder, är det så vanligt att vår uppfattning, tro, om vad som kommer att ske eller vad något kommer leda till baseras på hitte på. Konsekvens därefter; vi fortsätter göra samma misstag/erfarenheter, låter bli att testa saker för att vi tror att vi antingen inte tror vi kommer klara det eller för att vi tror att det kommer att leda till något negativt, utan att egentligen veta. Vi baserar det på fakta och statistik och låter bli att lyssna inåt och ta tag i det som egentligen skulle göra skillnad. Resultatet av detta är att vi aldrig riktigt kommer att känna oss nöjda, eftersom vi inte tagit reda på vad det handlar om egentligen och vad som på riktigt kan bli en konsekvens, inte det vi tror ska ske.
 
Ett exempel kan vara att vi stressar upp oss över att vi måste fatta ett beslut om något. Vara kvar eller lämna en relation, byta jobb, ta ett erbjudande eller boka en semester. Väldigt ofta oroar och stressar vi över att vi måste fatta ett beslut och så gör vi det hela tiden, varje dag. Mycket av vår energi kommer försvinna på grund av en massa grubblerier. Det som är ännu vanligare i detta är att det inte finns någon deadline för när beslutet måste fattas. Alltså finns inte en enda anledning till att aktivt grubbla. Det räcker att starta upp tanken i hjärnan och så kommer det undermedvetna lösa detta så länge vi inte går in och medvetet forcerar fram det. Bestämmer du dig för när du måste fatta beslutet så kommer du att göra det när du behöver, utan att lägga massa kraft på att leta och söka svar.

Det kan också vara tron om vad andra tycker och tänker om mig, hur samhället ser ut, om din kapacitet och om andras förmågor till att växa och utvecklas. Eller hur personer med akademisk utbildning, titlar och hög lön är. Och hur de på andra sidan är. Hur en präst, massör, tekniker, sopåkare, vd, undersköterska är. Och det är bara hittepå och tro till dess vi verkligen tagit reda på hur det är. Genom att fråga. Inte förutsätta.
 
Det finns alltid två sidor av myntet. Tron om orsak och verkan skapar också möjligheter. Om du tror att du kan, att det får en bra konsekvens, att det du är och gör leder dig framåt så kommer det stärka dig att just göra det. Du kommer att uppmärksamma och notera det som tillför något, låter bli att lägga massa energi på onödigt och har istället kvar kraften till att må bra och vara i nuet istället. Du vet att du behöver kolla av om din uppfattning verkligen stämmer och vad du behöver för att komma förbi tvivel och oro, och vad som kommer ur det istället. Detta innebär inte att du inte ska ha kontroll över läget, du behöver bara inte lägga energi på att kontrollera. Lite som att åka skidor; flow tar dig framåt genom att då åker och nyttjar snöns natur, leder dig på ett sätt som tar dig ner. Eller när du läser en bok och allt annat försvinner, eller kör bil och tappar bort hur det gick till att köra de senaste 2 kilometrarna – du har kunskapen, har gjort förberedelsen och nu sköter ditt undermedvetna resten åt dig, du bara gör. Du bara är. Samtidigt kommer du ha full koll på vadsom händer så knackar någon på dörren kan du släppa boken och ta hand om det. Om det dyker upp något på vägen kommer du att bromsa eller agera på det sätt du behöver. För att du har allt du behöver för att göra detta redan nu.
 
Vi behöver alltså ta ett varv med oss själva:
1.     Vad vill jag/tror jag och varför är det viktigt egentligen?
2.     Vad ger det mig om jag gör det/är det/tror det?
3.     Vad ger det mig om jag inte gör/är/tror det?
4.     Tänk om det bara kunde gå bra, eller om den person jag retar mig på inte alls menar det jag tror, eller om jag visste att jag skulle klara det, hur skulle det vara då?
5.     Gör det som fortfarande är viktigt. Det som visade sig bara vara en tro som leder till tvivel. Sluta. Släpp.
 
Ifrågasätta är bra. Dig själv. Kolla dig i spegeln. Är det du tänker om något, någon eller dig själv verkligen sant och leder det situationen, personen eller dig framåt. Om jag – fortsätt. Om inte – gör något annat. Din tro om vad det leder till – orsak och verkan kommer att styra dig tills du tänker om. Tro eller tvivel. Du väljer.

Läs hela inlägget »

Växa och utvecklas. Så viktigt.
För mig är det så viktigt att få just detta. Och ännu viktigare är det att hela tiden vara grundad i det som är viktigt för mig, egentligen. Tillit, som är en av de delarna, har varit ett av mina mål de senaste åren. HUr ospecifikt det än kan låta för dig, är det numera solklart för mig vad det innebär. Och när jag lever i det, vet jag att jag hamnar rätt. Sen finns ju naturligtvis fler delar i livet, vissa mer konkreta som sysselsättning, vilka jag har omkring mig och mitt boende, mitt hem, men finns inte tilliten där behöver jag justera inte bara målen utan min tanke och känsla.

Vet du vad som är viktigt för dig och följer du det?

För 10 år sedan "hamnade" jag på en utbildning. Hamnade kanske egentligen inte är hela sanningen, för jag hade varit nyfiken och hört talas om den, NLP, tidigare, utan att veta vad det var. Det jag däremot visste var att alla som gått den, som visste, lyste. Det fullkomligt glittrade om ögonen och när de berättade förstod jag. Inte direkt vad, men jag förstod att det var något som verkligen berörde, som gjorde skillnad.

Och det gjorde den. Och den gjorde skillnad. Inte bara att jag fick med mig verktyg som jag har användning av i mitt jobb, och idag är stora konkreta delar av vad jag gör, vilket jag heller inte visste då. Det ännu häftigare var att jag fick lära mig så mycket om mig själv, så mycket om andra, att det faktiskt är svårt att beskriva. Jag är samma person, men mer, och enklare. Det mesta är faktiskt enklare, tydligare och då också så mycket mer givande. Bort med tvivel, energiläckage och trams. In med mer av det jag vill ha och göra. Och inte minst vara.
Det var mitt hittills största steg framåt på temat växa och utvecklas. Och det gäller ännu 10 år senare. Därför att händelser efter det har jag hanterat på etthelt annat sätt än tidigare. Jag kommunicerar på ett annat, bättre sätt, och jag väljer var och på vem jag lägger min energi. 

Konkret handlar NLP om skillnaden som gör skillnaden. Vad som får dig att växa och utvecklas. Det som är viktigt för dig. Hur du leder dig och andra på rätt väg. Hur du når fram. Hur mål förvandlas till verklighet och inte stannar i tanken. Hur beteenden skapas, eller omskapas och hjälper oss att växa och utvecklas.Konkreta verktyg som förbättrar och förenklar, yrkesmässigt och privat.
Och kanske allra viktigast, att landa i och förstå sig själv.

Ledarskap genom personlig utveckling. Kommunikation och karrärutveckling. Konflikthantering. Målarbete. KAn man verkligen få allt detta i samma? Ja. Eftersom det till syvene och sist handlar och dig, hur du möte, bemöter och hanterar dig själv och andra så rustas du så grundläggande att det faktiskt ger inom alla områden.

Det är också därför du och andra deltagare kan ha helt olika syften med varför ni går. För att det är var och ens resa. Tillsammans fast på egen hand. Att dela det man vill, få hjälp med det man vill. Eller inte dela. Göra sin egen resa, helt med sig själv. 

Det är därför jag valde att använda NLP i mitt coachande, i ledarskap- och kommunikationsutbildningar som jag fått förmånen att bygga, förmedla och leda, och inte minst i NLP-utbildningarna i sig.

Det är troligen också därför våra kursdeltagare beskriver att "Alla borde gå denna" när de beskriver NLP-kursen. Därför att den verkligen gör skillnad. På så många plan.

Är du där du vill och går du i rätt riktning?
Den frågan ställer jag mig ofta. Minst 2 gånger om året jobbar jag igenom mina mål - vem jag är och vad som är viktigt, vad jag vill, privat och yrkesmässigt. Ibland som en checkup, ibland för att justera riktningen.

Nu har jag och min kollega Sofia förmånen att återigen möta ett nytt gäng NLP-kursdeltagare. Lite som att vänta på paket på julafton. Jag vet ju att snart, får vi se hur det lyser i ögonen, hur målen blir klara, relationerna enklare och du och de blir mer av sig själva, tar fram mer av allt det som du och de är. Så häftigt! Oavsett om det är nu eller inte -  När hänger du med på din resa?

/Jenny

(För dig som är intresserad av NLP redan nu - nästa kursstart sker 29/9 i Göteborg, därefter Stockholm i december och Göteborg i gen våren 2017. Mer fakta och anmälan hittar du här)

Läs hela inlägget »

Ifrågasätter du dina föreställningar någon gång?
Det borde du göra. Tankar om hur saker är, vad det kommer att leda till och vilken konsekvens det ger. Eller varför du väljer att göra det du gör.

Jag får ofta frågan - men vad gör du när du jobbar - ofta relaterat till att jag jobbar hemifrån eller sitter i en mer kreativ miljö - som den på bilden - när jag jobbar. Ja, allt som går att göra vid en dator och som ingår i mitt jobb. Administration, marknadsföring, budget, sälj, offertering, uppföljning. Framtagning av kurmaterial, korrläsning, layout, tryck, planering, fakturering, bokföring. Bygger workshops och föreläsningar och material skräddarsys för kunden. Coaching ibland när avstånd är för stora. Allt som egentligen inte är direkt leverans. Och ingen dag är den andra lik.

Fortfarande, med all tillgång och alla möjligheter som alla trådlösa verktyg ger, finns en tro om att det måste vara på ett visst sätt för att vara jobb. Och att jobb innebär 8-17 (eller betydligt mer för många. Tid. Är det inte mer intressant att tänka jobb i resultat och leverans? När det är klart är ju målet uppnått. Att jobba mer smar istället för hårt.

Det går alldeles utmärkt att göra det mesta som sker vid ett skrivbord och en dator i stort sett var som helst idag. På bussen, ett fik, vid vattnet, hemma hos mig eller dig. Eller som idag, med utsikten som på bilden.

Kan det vara så att vi får mer gjort i vackra, lugna öppna miljöer? Var får vi de bästa idéerna - vid skrivbord och fyra väggar eller när vi sjunger, är ute i skogen, springer, cyklar, mediterar, spånar eller pratar strunt med varandra och andra? När vi helt enkelt gör lite annorlunda.

En annan vanlig tro jag ofta hör är att jag vill egentligen göra något annat, men... Det som i 99% av fallen stoppar är tron om att det inte kommer fungera ekonomiskt. Min första fråga är då - har du gjort en budget? Svaret är lika ofta nej. Resutatet av detta är att vi låter bli att testa fetersom vi är övertygade om att förutsättningarna inte finns utan att ens ta reda på vad som behövs för att fortsätta ha mat på bordet, tak över huvudet och resten så att det känns tryggt och bra. Redan där har vi bestämt oss för att det inte är möjligt. Men tänkt om vi missar något..

Tänk om den där månadkostnaden egentligen inte är så hög som vi tror? Eller om det kanske är möjligt att gå ner i tid under uppstart - eller permanent - för att göra något du verkligen längtar efter med resten av tiden. Eller det kanske är fullt möjligt att ha flera inkomstkällor, flera jobb? Utan att för den delen jobba ihjäl sig. Kanske finns finanisiärer, fonder eller stipendium att söka som ger den inkomst en arbetsgivaer hade gett dig? Kanske är det värt att ta reda på möjilgheterna - och TESTA? LIvet går nämligen inte i repris.

Vill du något, och fortsätter göra samma, så får du samma. Och kom ihåg - det är ett val du gör, aktivt eller passivt och den enda som kan ändra detta är du. Ta reda på vad och ta hjälp och GÖR. Eller - fortsätt som du gör och kom ihåg att du väljer det, hitta det bra och se till att gilla det liv du väljer. Alltså - inget gnäll - du väljer. Oavsett om du är medveten om det eller inte.

Och hur är det med relationer? Vad är din tro om dessa? Har du misslyckats någon gång och är säker på att det kommer att hända igen? Ja, då hade du och jag kunnat lägga ner försöken att gå, stå, prata, jobba.. Vi har alla fallit rätt hårt i något sammanhang, Det innebär inte att det kommer att ske igen. Det innebär att vi lär oss, reser oss, tar med erfarenheten och kör igen. Även här. Tänk om du slutade tro på det som hände i historien och skapar nytt istället.. Tänk om det faktiskt funkar bättre än du trodde,  och det som var bara var erfarenheter som du lärde dig av, precis som i vilken träning eller inlärning som helst. Tänk hur bra annat blir när vi övar. Tänk om..

Eller så handlar det om att kunna jobba mindre. Ha tid med annat som är värdefullt i större grad. Tänk om det faktiskt är möjligt. har du frågat din arbetsgivare? Eller tänker du på att skapa alternativ som passar dig när du söker jobb och FRÅGA arebtsgivaren, ge dem förslag om hur det skulle kunna funka bättre. Ibland, ganska ofta, behöver vi upplysa andra om alternativen som de inte ser men som skulle fungera toppen. Också. Tänk om du faktiskt vågade ge förslaget. Vad är det värsta som kan hända? Att du får nej till ett jobb som du annars tänkte tacka nej till ändå för att.. Eller kanske till och med få ett ja för att det är dig de vill ha?

Vad kan du då börja med?

1. Ta reda på VAD du vill. Våga ta ut svängarna. Var specifik. VAD vill d u se, höra, känna när du gör det du vill göra?

2. Ta reda på VARFÖR vill du detta? Vad ska det ge dig, vem är du nu jämfört med när du gör det, vad gör det för andra, hur påverkar det dig och din omgivning? Vilka värderingar ligger bakom. Här finns din drivkraft.

3. HUR gör du - Vad behövs? Och nu pratar vi konkreta åtgärder och fakta. Budget - ta kontroll över ekonomin. Om du liksom jag tycker det är mindre kul, hitta resultatet/målet som budgeten ger dig (trygghet och frihet för mig, paradoxalt nog..) så kommer motivationen att göra den med det. Behövs andra resurser? Andra kontakter, samarbetspartners, tid? Hur kan du gå ner i tid där du är nu, ett annat job som fyller upp budgeten just nu? Släppa helt? HAr du gett förslag till arbetsgivaren, det jobb du vill ha eller de samarbetspartners du vill jobba med (tankeläsning funkar inte och det värsta som kan hända? Du får ett nej och kan fråga vidare eller skapa nya alternativ). Vad behövs, egentligen? 

4. GÖR - vilka behöver du kontakta? Vad behöver du konkret göra. Skapa en plan, och gör planen så att DU ALLTID LYCKAS. Om du inte gillar att ringa samtal i början, lägg då målet på ett i veckan. Om det blir två har du nått målet med 200% istället för att lägga målet 10st/dag och inte göra det alls, vilket blir en miss varje dag istället. Tänk smart för att hålla motivationen och passionen uppe. Kom ihåg VARFÖR du gör detta, vad det är värt för dig.

5. REFLEKTERA OCH FIRA - Ibland samtidigt, ibland var för sig. VIktiga båda två. Gör, gör mer, gör om, och sedan casha in frukten av det du lägger ner. Om det så hanlar om att ge dig själv en klapp på axeln, skriva in i Gladboken för beröm och framåt eller unna dig något som nu är möjligt. Eller pay it forward genom att hjälpa någon annan. Du väljer. Och - tillåt dig ibland att bara vara. Det är också ok.

Min uppmaning till dig är att utmana dina föreställningar. Vad tror du är sant som kanske inte är det? Vilka möjligheter finns som du kanske inte tänker på. Ifrågasätt. Bolla med andra. Ta reda på vad du verkligen vill och varför. Och gör. Tiden vi har i livet är nämligen helt oklar och facit på hur lång den är finns inte. Det ärockså en föreställning. Ta vara på den.

Läs hela inlägget »

Jag vet inte hur du har det, men visst finns de, de här dagarna eller perioderna då det bästa vore att inte gå upp ur sängen, ta bort alla andra, eller sig själv... Radera hela tillvaron och bara lägga ner.

Det är ok.
 

Idag pratas det så mycket om att vara positiv, glad, foten i kläm jajamänsan. Är så det ska vara hela tiden så kan det - också -  bli lite tufft att leva upp till. Jämte alla andra måsten. Det perfekta.

Men - det är ok att ha fula dagar. Det är ok att tycka att det är blä och usch och inget annat. Det är ok. även om du är den mest positiva som kan tänkas.

Att vi har fula dagar, perioder i livet där det faktiskt är mindre kul är också en del av livet. Det är så det är. Upp och ner, fram och tillbaka. Och sen fram igen. För det är här vi själva kan göra skillnad. Hur vi väljer att förhålla oss.

Det vi gärna glömmer är att det är möjilgt att vara lycklig och olycklig på samma gång, att vara enormt glad och tacksam samtidigt som har n sorg, eller vill något mer, något annat i något område. Det är inte motsägelser. De kan existera tillsammans. Du kan vara genuint lycklig över allt du har; hem, mat, socialt sammanhang, men ändå tycka att det är dags att byta jobb eller kanske få ett, hitta en partner, känna att du brinner för något, eller ha nära och kära, eller dig själv, som råkat ut för nåt som inte går att styra och kontrollera. Såklart. Det är inte det ena eller det andra. Det är allt. Samtidigt. Och det är ok.

Det vi bör vara uppmärksamma på är om vi fastnar i det hela. När vi börjar bli vår sorg, ilska, frustration, blir bittra eller börjar måla livet i svart som en vardagssyssla. Det är då vi behöver bryta och byta och lägga om fokus, be om hjälp, styra upp oss. När vi börjar ändra våra beteenden, fastna i ältande över det som varit, som inte går att ändra, eller tänker kris och panik som konsekvens av allt som ska ske, eller som kan komma att ske. När vi börjar bygga monster av luft på grund av att det någon gång tidigare hänt saker, eller inte, men skulle kunna hända, så vi istället återskapar och skapar mer av det elände vi inte vill ha. Då är det hit men inte längre.

Har du koll på ditt "hit men inte längre"? När det är dags att stoppa trams i tanken?

Fram till dess; Ha dåliga, fula dagar, var sur, ömka dig själv. Köp en blomma, choklad, planera resan, sov, grotta ner dig på soffan. Eller bara var. Gör det du måste och behöver.

Kom ihåg att tala om för omgivningen att det bara handlar om dig, så att din fula dag inte blir andras fula dag. Och sen, bestäm dig för hur länge detta får pågå, hur länge är det ett läkande och rensande i det och när blir det en undanflykt, en offerkofta? Och så gottar du dig i det. Inget jag borde, jag måste. Var i det. All in. Sen slutar du.
Tillåtande under tiden. Klart när det är klart.

Det är helt ok att ha en ful dag. Och vara lycklig i grunden. Det är fullt möjligt. Och det är ok.

Läs hela inlägget »

Visst har du drömmar? Inte? Då har du nog bara parkerat dem. Drömmar har nämligen alla men inte alla vågar drömma högt eller börja testa sina drömmar.
 
”Din vision blir endast klar när du blickar in i ditt eget hjärta. Den som letar på usidan - drömmer. Den som letar på insidan - vaknar.
Carl Jung

 
 
Vi pratade tidigare om att göra ett årsbokslut och nu när snart första halvan av året gått är det dags att revidera detta. Några frågor för att klargöra de hela:
 
·      Är du där du vill vara?
·      Gör du det du vill?
·      Har du de människor omkring dig som stöttar, supportar och ger dig energi?
·      Är du den du vill vara?
·      Tar du vara på och använder ditt bästa jag?
 
Oavsett om du funderar på att göra en förändring eller inte så bara ställ frågorna till dig själv. Du har möjlighet att välja. Du har också ett ansvar att ta ansvar för dina val. Antingen gör du något åt det som behöver ändras, eller så fortsätter du som du gör och väljer då att acceptera läget. Alltså inget gnäll. Du väljer ju att fortsätta, eller hur? Kom ihåg att be om hjälp när du behöver.
 
Dröm  mer – öva mer!
 
Drömma är underskattat. Ju mer vi vågar ta ut svängarna, ju enklare blir det att ta steg framåt, hitta vad som är viktigt för oss egentligen och fokusera på det vi vill ha mer av i livet. VI har ju egentligen ingen aning om hur stor var och ens kapacitet är, vad du och jag är förmögna till när vi är vi vårt bästa jag, i rätt sammanhang och i den miljö där vi vågar vara allt vi redan är. Så – nu ska vi drömma.
 
1.     Ställ klockan på 20 minuter. Du ska nu skriva ner 20 drömmar. Drömmar, om allt var möjligt, om du hade, pengar, tid och hälsa att göra detta. När du är fri, vilket du i tanken är, utan att begränsa överhuvudtaget. Hur stort eller litet din dröm än är, bara skriv ner, inget om och men och fast, bara våga drömma stort nu!
 
2.     Du ska nu skapa en topp 5-lista av dina 20 drömmar. För att göra detta tar du din första dröm och jämför den med nr 2 på listan – vilken av dem är viktigast och kommer överst på listan om du graderar dem? Fortsätt att jämföra nr 1 med övriga på listan och notera om någon annan kommer över denna. Notera detta. Ta sedan nr 2 och jämför med alla de andra. Fortsätt tills du har gått igenom hela listan av 20 drömmar. Notera rangordningen under tiden så att du, när du är klar, har en topp-5 lista där den viktigaste är överst, näst viktiga kommer som nr 2 osv. Notera även att vissa drömmar kan komma att vara samma sak eller hänga ihop, bara sätt ihop dem i så fall.
 
3.     Ta nu de 5 toppdrömmarna och välj en eller flera att jobba med, en i taget. Nu är det dags att konkretisera. Vad behöver du konkret göra för att nå dit? Finns kunskap som behövs? Nätverk? Tid? Ekonomi? Behöver du definiera vad det handlar om egentligen? Skriv ner och lägg sedan in i en tidsplan så att det blir så tydligt som det bara går.
 
4.     Gör en plan. Nu vet du vad som behövs - gör en projektplan eller tidsplan för din/dina drömmar. Off you go!
 
Kreativitet föder mer kreativitet, energi och skapar mer kapacitet att använda mer av hjärnan, av alla resurser som finns. Våga vara ännu mer!

Läs hela inlägget »

Är du som jag mån om att de ska bli resultat av det du gör, investerar i eller lägger ditt engagemang i? De flesta av oss tror jag vill att de ska komma tillbaka något av det vi gör, eller är. Och när vi har gjort allt det där som ska föra oss framåt, ge oss det vi vill ha, inte kommer omedelbart är det lätt att önska att det fanns en viss produkt att köpa i stora doser. Tålamod. På burk.
 
Så är det ju inte. Tålamod är kanske något av det vi i hela västvärlden borde träna på, och också får träna på, hela tiden. Vi har ju så infernaliskt bråttom hela tiden. Bråttom att prestera, leverera, ticka av boxar på listan av ”to do”. Samtidigt som många av oss springer runt och gör en massa utan någon som helst mening för det vi vill egentligen. För det har vi missat att ta reda på. Vad det där egentligen är, som verkligen skulle göra skillnad för oss. På ett djupare plan. På en nivå där det matchar både vilka vi är, egentligen, våra bästa jag, där vi har engagemang och passion utan att det tar energi. Där det stämmer överens med våra värderingar. Där det är självklart. Ingen måndag-fredags ångest. Ingen längtan efter pension. Längtan efter att få vara dem vi är och göra det vi så innerligt älskar och drivs av, långt efter pensionen. Det är vad det handlar om, egentligen. Och har du inte hittat ditt egentligen så rekommenderar jag dig att ta tag idet. Dagarna går nämligen. Livet är vad du gör det till. Det finns en väg till det du vill. Minst en väg. Och hittar du den inte själv så be om hjälp.
 
Nog om detta. När vi nu vet vad vi vill och ser till att med alla medel göra det som krävs av oss för att komma framåt, oavsett om det gäller jobb, idrott, relationen med oss själva och andra, när listan av göranden är klar. Då återstår den intressanta tiden mellan action och målgång. Väntan…
 
I yogans värld kallas det Momentum. Tiden mellan två rörelser. Pausen mellan in- och utandning, ut- och inandning. I coaching, liksom i kvantfysiken, pratar man om ”The space in between”. Utrymmet när vi avslutat en övning och hjärnan har fullt upp med att skapa nya tankebanor. Känslan av att vara lite frånvarande och samtidigt helt närvarande.  Utrymmet mellan partiklar som inte syns eller kan tas på i kvantfysiken, men som så uppenbart påverkar resultatet beroende på intentionen med testet. Alltså hur betraktaren vill att resultatet ska bli. I träningssammanhang sker uppbyggnaden i vilan efter att vi utsatt kroppen för påfrestning, en nedbrytningsfas i aktivitet. Resultatet sker alltså när du gör… ingenting.
 
När du och jag sitter och funderar över varför resultaten inte kommer, jobbar det kanske frenetiskt för oss, tack vare allt jobb du och jag gjort innan känslan av vakum infann sig. Alla händelser, skeenden, göranden, tankar, träning, allt leder dig framåt mot ditt resultat. Det är bara lätt att glömma att när det känns som om det står still händer det fortfarande saker. Vi kan bara inte ta på dem. Och det är då vi behöver tålamod. Och tillit. Tillit till att vi gjort det vi behöver och att vi är på precis den plats vi ska vara, här och nu.
 
Ibland upptäcker vi annat i eller efter stillheten, pasen. Kanske behöver målet revideras. Kanske är det inte längre viktigt för oss. Enkelt. Bara gör om och gör annorlunda. Det är helt ok. Du kan justera och ändra hur mycket och hur ofta du vill, så länge du har koll på att det är i linje med vem du är och vad som är viktigt för dig. Bara kör. Bara gör. Och förvänta dig det bästa och det mesta. Det du tänker ch fksea på är det du letar efter och därför är det också vad du får mer av.
 
I pauserna mellan andetagen sker en vila. Det är helt ok att vila i pauserna mellan görande och resultat. Andas in är dessutom det första vi gör i livet. Andas ut det sista. Varje andetag är en början och ett avslut. Varje andetag har du möjlighet till en ny början och ett nytt avslut. Varje andetag är ett tecken på att du faktiskt fortfarande lever. Ett tecken på att du kan andas in, ta tag i det du vill lägga energi på, andas ut, släppa taget och det som inte längre lyfter och stärker dig, eller ger energi, och i pauserna mellan in- och utandning, ut- och inandning, så kan du vila. Bara vara. Hämta kraft. Lita på dig själv. Lita på livet.
 
Så, som en sammanfattning – sluta noja när det inte händer saker. Nu när du vet att du gjort allt som står i din makt för att nå det du vill, egentligen, passa på att vila, fira, drömma, eller bara var under tiden. Du kommer dit du ska. 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Maria » När tillvaron suger:  ”Kommer ihåg kvinnan som gav mig just detta när djupet öppnade sig en mörk novemb..”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter